Ridklubbens historia

Falu Ridklubb bildades 8/9 1945 och hade då 16 medlemmar. Klubben ägde inte några hästar utan medlemmarna red på de 7 ackordshästar som Sven Andersson på gården Manhem hade i sitt stall. Genom en överenskommelse med Dalregementet fick klubben nyttja en del av regementets övningsfält för ridning. Områden där idag Lugnets parkering och isstadion ligger. Verksamheten ökade snabbt och 1946 gav en ny överenskommelse med Dalregementet klubben tillträde till regementets ridhus vid Surbrunn.

Våren 1947 ställdes klubben inför ett svårt problem. Ett beslut av Falu stad angående djurhållning inom stadsgränsen innebar att stallet på Manhem måste stängas. Klubben hotades av nedläggning och än en gång kom Dalregementet till undsättning. Kapten Nordin och överfurir Brodin tog över ansvaret för hästarna och fick regementets tillstånd att husa dem i sommarstallet vid Surbrunn. I juni 1948 dök nya svåra problem upp. De hästar klubben nyttjade inkallades till tjänst hos kronan och samtidigt sade Dalregementet upp avtalet om upplåtelse av stall. Falu Ridklubb stod helt utan hästar och utan stall. Räddande ängeln den här gången blev arrendatorn på Norslunds herrgård, Martin Fredriksson. Han åtog sig att i sitt stall husa ackordshästar, som Falu Ridklubb kunde få nyttja. Fram till 1954 fick klubben vara kvar på herr- gården. Under denna tid bedrevs verksamheten på platser som verkligen var geografiskt åtskilda. Markerna kring herrgården nyttjades för undervisning utomhus och i viss utsträckning för tävlingar. Genom avtal med Dalregementet fick klubben fortsätta att nyttja ridhuset vid Surbrunn för lektions- ridning och markerna vid Lugnet för träning och tävling i banhoppning och terrängritter. Trots detta ökade verksamheten kraftigt. De flesta nya medlemmarna var ungdomar och det bedrevs lektions- verksamhet alla vardagkvällar. På lördagar och söndagar var det utomhusaktiviteter såsom banhoppning och terrängritter.

Det var under denna tid som grunden lades till den stora ungdomsverksamhet som klubben än idag bedriver. Intresset för hästar och ridsport hade vaknat hos stadens ungdomar. I sammanhanget kan noteras att könsfördelningen bland medlemmarna var jämn med någon förskjutning på den manliga sidan, medan den idag uppvisar en kraftig förskjutning åt den kvinnliga sidan.

1954 tog Falu Ridklubb helt över ansvaret för ridskolan. Klubben hyrde Dalregementets sjukstall och fick tillstånd att nyttja markerna kring Surbrunn för verksamheten. Lektionsridningen bedrevs som tidigare i regementets ridhus. Fem ackordshästar lånades från K 4, Friska, Favorita, Fäntan, Fatima och Falköga. Ponnyn Greta lånades ut till klubben av Harry Jönis. Dalregementet ställde två ridhästar till förfogande. Verksamheten fortsatte att öka och 1958 hade klubben 215 medlemmar. Detta år köpte klubben för första gången en egen häst, Diana, ett 4-årigt varmblodssto. Totalt förfogade klubben därmed över 11 hästar.

Även om förutsättningarna på Surbrunn var de allra bästa så föddes tanken på en egen anläggning och 1960 förverkligades drömmen. Byggnadsfirman Östman och Norell hade förvärvat uthusbyggnaderna som hörde till Främby herrgård och där inrett stall, ridhus och klubblokaler som Falu Ridklubb fick hyra. Dessutom fick klubben möjlighet att arrendera markerna omkring av Stora Kopparbergs Bergslags AB. Anläggningen ansågs vara en av de förnämsta i landet och kanske den allra vackrast belägna. Verksamheten vid Falu Ridklubb fick ett nytt uppsving. Anläggningen sjöd av liv. Falu Ridklubb intog rollen som den största ungdomsgården i Falun. Sommartid anordnades ridläger i Främby, som blev mycket kända och besöktes av ryttare från hela landet.

1970 hade verksamheten vid klubben ökat så att stallet som gav plats för 22 hästar blivit för trångt. Klubben hade 15 hästar med önskade utöka antalet med 10 ponnyer för att möjliggöra för de allra yngsta medlemmarna att rida på hästar i en passande storlek. Många av klubbens medlemmar hade också köpt egna hästar. Stallet utvidgades med 10 platser.

Verksamheten bedrevs fram till 1976, med undantag för en fast anställd hästskötare, uteslutande med hjälp av ideella krafter. Detta visade sig vara en begränsande faktor vad gällde möjligheterna att starta en ponnyridskolan. En fast anställd ridskolechef var en förutsättning. Dessutom erfordrades ytterligare ett ridhus för att rymma både ponnyer och stora hästar. Lokalerna borde alltså byggas om för att kunna ta emot ytterligare fast anställd personal och ett nytt ridhus borde också byggas innan de nya hästarna kunde få göra sitt intåg i stallet på Främby. 1974 förelåg förslag till nytt ridhus parallellt med det gamla och till upprustning av klubblokalerna. När första etappen var färdigt att börja byggas drabbades klubben av ett veritabelt dråpslag. HSB och kommunen hade enats om att ridanläggningen skulle kunna bli ett utmärkt bostadsområde. Falu Ridklubbs existens var ännu en gång starkt hotad. 1978 hade den en gång så stolta ridanläggningen, känd i ridsportkretser över hala landet, slagits i spillror. På den vackra hoppbanan står i dag en nybyggd skola, dressyrbanan och rasthagarna blev asfalterade och tjänar som parkering för de nyuppförda bostads- husen.

Verksamheten vid ridskolan upphörde emellertid inte. Intresset för hästar och ridsport var större än någonsin. Trots inskränkningar av möjligheterna att nyttja markerna i Främby sjönk inte medlemsantalet. Aktiviteterna vid ridskolan minskade och man minskade antalet hästar från 15 till 7. Antalet ungdomar i klubbens lokaler var fortfarande det samma och de återstående hästarna vårdades på att hårremmen nästan slets ut. Efter segslitna förhandlingar under vintern 1979 var man äntligen, den sista mars, överens och schaktmaskiner fraktades till byggplatsen på Främby udde. Det byggdes ett stall med plats för 29 hästar och den 9/2 1980 flyttade Falu Ridklubb in i den nya ridanläggningen på Främby udde.